Månad: maj 2018

Från den 25 maj 2018 är det GDPR (=General Data Protection Regulation, = dataskyddsförordning) – en lag som ersätter PUL (=personuppgiftslagen) som gäller. I korta ordalag stramar den upp all information om personuppgifter som ett företag eller en organisation har sparade.
Stabijhounklubben följer givetvis lagen.

Här följer lite information om hur vi använder de personuppgifter vi har idag.
Svenska Stabijhounklubben har personuppgifter samlade i form av bland annat medlemsregister, uppfödarregister, resultatlistor från tävlingar, anmälningsregister som sparas tills event är redovisat och som sedan raderas. Personuppgifterna används även till utskick av e-posttidning. Information och bilder kan även läggas ut på hemsida.

Mejladresser, resultatlistor kan även komma att lämnas ut till olika samarbetspartners och sponsorer som till exempel SKK, Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar och Studiefrämjandet.

Stort grattis till Sveriges första nordiska viltspårschampion av rasen Stabijhoun! Bordrocks Douglas och ägare Ulrika Malmstedt.

Vi bad Ulrika beskriva det finska provet och vad som skiljer det från det svenska. Läs Ulrikas beskrivning nedan och låt er inspireras!

Lite om vad som skiljer Finska blodspårsprov från våra Svenska.

Det är ganska så mycket som skiljer våra prov åt, framförallt slås man av det när man börjar studera de finska reglerna och jämför med våra svenska. I Finland bedöms HUNDENS spårförmåga, i Sverige bedöms ekipaget, vilket i sig ofta är en svår övergång för oss som är vana att samarbeta med hunden i spåren och på eftersöken. En annan stor skillnad är skottprövningen. Skottprövningen sker allra först, hunden måste klara den för att få gå spåret. Den går till så här att alla startande binder upp sina hundar i 2 meter lina, lämnar hunden utan att säga något till den. Sedan skjuts ett skott och domaren läser av så inte någon hund är skotträdd. Sedan får alla gå och hämta sina hundar. För att ha chans att få höga poäng på det finska spåret så måste man vara tyst, får inte påverka hunden med vare sig linan eller kroppspråket. Även om man ser att hunden går av spåret så måste man följa med bak i linan. Linan ska vara 6 meter lång, varken längre eller kortare, föraren får gå 6 meter bakom hunden och linan får varken slacka eller vara för hårt spänd. Om hunden stannar upp så måste man snabbt själv stanna för att inte störa hunden i sitt arbete. Spåren är mellan 1200-1500 meter långa, innehåller fyra raksträckor, tre stycken 90 graders vinklar varav en är en återgång. På varje raksträcka finns en sårlega och dessa måste hunden markera för att ha en chans på högre poäng. Även hur hunden markerar slutet- klöven, poängsätts och man ska stå kvar 6 meter bakom hunden tills domaren ger klartecken att man kan få gå fram och tacka hunden. Man måste klara spåret på 45 minuter, överskrids den tiden så avbryter domaren och det är automatiskt en nolla. En annan aspekt av att gå finska spår är att man förväntas lägga spår och sedan guida domaren i det spåret när en av de andra startande går med sin hund. Detta spår läggs dagen innan genom att man samarbetar två och två, vilket gör att man också lär känna nya människor. De som jag lagt spår med i Finland är nu också goa vänner till mig, vi har ju alla samma intresse. Dessa poäng som jag pratat om, det är ju dem som avgör prisnivån om man tagit sig till slutet utan att hunden tappat spåret. Totalpoängen är 50, och man måste komma upp i 40 för att nå ett förstapris. För er som tagit det Svenska viltspårschampionatet och är sugna på att fortsätta träna mot ett nytt mål så är både det Norska och Finska championatet bra morötter. Gå in på deras kennelklubbar och ta reda på vad ni och er hund behöver kunna för att lyckas på andra sidan gränsen.

Lycka till i spårskogen önskar Ulrika & Douglas